2017-02-01 ”Man får aldrig tappa sin medmänsklighet”
2016-12-21
”Man får aldrig tappa
sin medmänsklighet” [1]
2015 kom nästan 163 000 människor till Sverige för att söka
asyl i vårt land. De kom från krig, konflikt och förföljelse, från Afghanistan,
Irak och Syrien. Alla hade gjort den avvägningen att flyktens kostnader i form
av umbäranden, livsfarliga båtresor, opålitliga människosmugglare och
avskedstaganden från familj och vänner var mindre än den förväntade ”vinsten” ett
liv i Sverige kunde ge.
Under några höstmånader deltog jag i Göteborgs stads
mottagande av de flyktingar som kom med tåg eller buss från Malmö och
Köpenhamn. Mötte vid Öresundståget på spår 14, följde dem den korta vandringen
till ”Vita huset”, erbjöd lugn och ro och vila en stund, te och smörgås och
torra skor och kläder och såg till att de kom vidare till Migrationsverket i
Kållered, till Oslo eller Haparanda eller till övernattning i Redbergskyrkan.
Ett värdigt och vänligt mottagande. Vissa dagar kom det fler än 300.
Luciadagen 2016, ljusets dag i vintermörkret, landade det
första charterplanet i Kabul med tvångsavvisade afghaner. 11 pojkar vars skäl
till ett fortsatt liv i Sverige vägde för lätt. Ett återvändarbidrag på 15000
kr köper oss fria. Vilken framtid som väntar de 11 kan vi gissa oss till –
rekrytering till krigstjänst, gatuboende, kriminalitet, förföljelse… Ett
”etiskt dilemma” säger ansvarige ministern. Ett framtida trauma i paritet med
baltutlämningen? Tusentals unga pojkar ska följa efter. Utlämnade, ekar det inom oss.
Under tiden, i avvaktan på beslut om framtiden, engageras
många i att göra tillvaron i Sverige så bra som möjligt. Gode män och
kontaktpersoner hjälper till rätta. Skolan bidrar med rutiner, schemalagd
vardag och träning i svenskans ord, grammatik och nyanser. Städer och byar har
”dammsugits” på möjliga bostäder. På Karl Johansgatans boende lever ett tiotal pojkar
som sökt sig till Majornakyrkan för att träffa nya kompisar och träna språk. Vi
erbjuder läs- och läxhjälp liksom simundervisning. Att kunna simma är inte
självklart. Några av dem har deltagit i ett integrationsprojekt där min
skidklubb, IK Stern, tillsammans med skolor i Bergsjön och Kålltorp givit
omkring 120 barn och ungdomar möjligheten att prova på längdskidåkning. För de
allra flesta första gången på skidor. Det har varit höjdarkvällar dessa
onsdagar i Skidome Arena i Kviberg med mycket skratt och gemenskap över olika gränser
i kombination med träning i balans och koordination på lätta, fina längdskidor.
”Man får aldrig tappa sin medmänsklighet”.
Men det ekar utlämnade inom oss.
Harald Haggärde
Ledare införd i Majornakyrkans församlings programblad nr 2017/1, februari 2017.
Kommentarer
Skicka en kommentar