2018-03-10 Holmenkollen, 50 km
2018-03-10 Holmenkollen, 50 km
Fin morgon. L körde mig ner till Eriksonterminalen. Lugnt och
stilla gungade vi E6-an norrut. Fint tillfälle att prata masterutbildning och
lärartjänst i Partille eller slumra en stund. Tre timmar går fort, strax hade
vi spegelblank Oslofjord väster om oss.
Resan med trikken från Jernbanetorvet /Oslo Sentralstasjon/
upp till Holmenkollen liknade inget annat eller, jo, kanske. Studentflaken i
maj-juni med skrålande gymnasister som just avslutat sin skolgång och just då
inte kom på något bättre sätt att fira bedriften på än med ostämd körsång i
starkaste volym, dvs mera skrik om hjälp än skönsång. Volymen i tågkupén var
näst intill outhärdlig och många flaskor tömdes redan där. Av vad vi senare såg
fanns dock dricka kvar…
Ved till brasan |
Själva anledningen till Osloresan startade kl 14.30 och var
så organiserad att de tävlande sex gånger passerade vår utsiktsplats alldeles
intill kyrkan (kapellet) vid Holmenkollen. Imponerande fort och lätt gick det uppför
backen. Långa skatingskär, liksom svävande ovanför snöytan. Daniel Rickardsson
i tätgruppen, några blågula en bit bakom… Publikljudet följde klungan genom
tallskogen.
Foto Johannes Haggärde |
Foto Johannes Haggärde |
Målgången missade vi där ute i skogen men Cologna vann med
en tålängd före Sundby. Rickardsson elva drygt 40 sekunder efter täten. Flera kända
svenska namn saknades vilket gav plats åt några nya: Petter Engdahl (23), Björn
Sandström (26), Filip Danielsson (57, näst sist).
Foto Johannes Haggärde |
I hoppbacken såg vi inledningen av laghoppning, stor backe,
herrar. Vem som vann? Gissa.
Foto Johannes Haggärde |
Alla – halva Oslo? – bildade nu två gigantiska köer för att
ta sig ner till stan. De flesta följde vakternas instruktioner. Utbrytare -
många med alltför mycket sprit i sig - ville utnyttja bilvägens fria yta men
föstes handgripligen tillbaka in i kön. Nere vid första T-banestationen (Holmenkollen)
tycktes alla samlas, utan att någon kom vidare.
Tågen – visade det sig – stod stilla
av säkerhetsskäl då många började använda spåret som gångväg.
Vi gick vidare neråt
och hoppades komma med ett uppåtgående tåg från nästa station, Besserud, upp till
ändstationen och därifrån ta oss tillbaka ner till stan. Ett tomt, uppåtgående
tåg väntade på fri väg, utan /fulla/ människor på spåret.
Efter många vädjanden från tågföraren om att respektera avstånd
till tåget, att inte sparka på det, inte luta sig mot det etc, började tåget
röra sig uppåt. Just då lullade en mycket påverkad kille, alldeles intill mig, till
och lutade sig mot tåget i rörelse, hamnade mellan två vagnar och försvann ner inunder
det rullande tåget. Ganska snabbt lyckades vi uppmärksamma föraren på att något
hänt och få stopp på tåget. Jag, vi, befarade det värsta. Många ingrep, fick ut killen, tog hand om
honom, larmade ambulans mm. Vi ansåg oss inte tillföra något mera utan beslöt
gå vidare ner mot stan.
Strax mötte vi blåljusbilar i den täta trafiken försöka ta
sig upp till olycksplatsen. Också ambulanshelikoptern hördes.
Nyheterna meddelade att killen haft tur, hamnat mellan
spåren och fått lindriga skador.
Se https://www.svt.se/sport/vintersport/flera-pakorda-i-tunnelbana-efter-skidlopp
och https://www.nrk.no/norge/arrangoren-om-holmenkollen-kaoset_-_-trist-at-situasjonen-kom-ut-av-kontroll-1.13955292
Tråkigt slut på en fantastisk tävling. Och vad säger man om Marit Björgen på tremilen dagen efter? Vilken makalös skidåkare!
SvaraRaderaTill helgen väntar Falun för hela familjen Karlsson. Jag vet ännu inte vilka åkare som kommer mer än Kalla och Stina Nilsson. Hoppas på bra uppslutning.
Kram Caroline Karlsson
Vi stod precis där Björgen (och Uhrenhold Jacobsen) kom ifatt Kalla, Diggins och Haga och förstod att det var kört för Kalla, att hon skulle bli fyra. Björgen såg där ut att vara ostoppbar (?). Likt en frustande varg (hur den nu låter) och med högre fart skulle hon förbi.
SvaraRadera