2018-04-10 - Flytt och flykt
2018-04-10 - Flytt och flykt
Flytt och flykt…
Mitt i julfirandet gick larmet eller budskapet om man så
vill. Ett långväga, ovanligt besök alldeles i närheten. En sensationell
”julklapp”. Många ville ta emot gästen. Parkeringsplatsen liknade den man kan
se en varm och solig försommarlördag. Nu var det blåst, kyla och regn - inget
hinder för de närvarande, kikarförsedda, att försöka få syn på målet för
uppmärksamheten. I det grunda vattnet
vid Stora Amundön sökte den ivrigt efter föda att fylla depåerna inför den
fortsatta resan. Den större gulbenan flyger normalt höst och vår mellan Nord-
och Sydamerika. Stormvindar ute på Atlanten, antogs det, hade fått fågeln ur
kurs. Ensam skulle den nu försöka hitta tillbaka till artfränderna några hundra
mil västerut…
Runde, en ö längst ut i Norskehavet ett par landmil
fågelvägen (!) väster om jugendstaden Ålesund. Där satt vi en ljus sommarnatt
med lunnefåglar helt nära, med grisslor, tretåiga måsar samt, inte minst,
dykandets ”suveräner”, havssulor, som 30 meter över havsytan får syn på bytet, ordnar
vingarna och störtdyker ner i havet.
I oktober i höstas åt vi vår matsäck på klippan cirka 50
meter över havet vid Farol de Cabo de Sao Vincente, vid fyren på Portugals
sydvästligaste udde. Ett spegelblankt Atlanten nedanför. Några fiskare ordnade
redskapen.
Då kommer så den ena gruppen stora, vita fåglar efter den
andra, vardera 15 – 50 fåglar. I ordnade plogformationer. Vi ser dem ovanifrån.
Med vägvinnande vingslag rundar grupp efter grupp havssulor ”vår” udde och
fortsätter mot sydost, mot Gibraltar, mot Västafrika. Vingspannet är nästan två
meter. De har flugit från fågelbergen på Runde, från Spetsbergen längre norrut
eller från Bass Rock utanför Edinburgh, där cirka 100 000, en tiondel av alla
havssulor, häckar. Nu flyttar de till ett vänligare vinterklimat än vad Nordeuropa
kan bjuda, till säkrare försörjning.
Över hav och kontinenter, med osviklig kompass och energi,
flyttar uppemot en halv miljard svenska fåglar två gånger om året. Ofta
nattetid. Hundratals mil. För silvertärnan jorden runt varje år. Under en enda
oktoberdag kan 10 000 ormvråkar passera Falsterbo. Åtta gram lövsångare, en av
de minsta, återkommer i slutet av april från tropiska Afrika. Tranornas flytt
från västra Spanien följs av stor publik.
Utan inresetillstånd eller migrationsverk, trotsande alla gränser
och murar, kommer de vår efter vår med hälsning från andra världar, med sång för
nytt liv och fortsatt försörjning. Saknas inte en konferens där havssulor och
migrationsansvariga delar erfarenheter?
Harald Haggärde
(Mars 2018. Något redigerad införd i Majornakyrkans församlingsblad 2/18.)
Kommentarer
Skicka en kommentar