Öppet brev till Statsminister Stefan Löfvén 2016-10-13
Hej Stefan Löfvén!
Min fru kommer också från Ångermanland. Ramvik. Kanske
betyder det något, kanske inte. Själv är jag från Värmland och där lär man ta
relativt lätt också på allvarliga frågor. ”Det ordnar sig. Och ordnar det sig
inte, kvittar det”. Bara ordet Ångermanland kan ju leda till nytänkande.
I alla fall måste jag nu skriva till dig om ett par angelägenheter
som de senaste dagarna /återigen/ påmint mig om att jag måste göra något. Försöka
något.
Den politiska debatten
- Ingen kan väl efter partiledardebatten i TV häromdagen och
Riksdagens partiledardebatt igår den 12 oktober utnämna sig, eller koras, till
vinnare. Om nu det är intressant.
Var finns visionerna? Var finns idéerna om ett mänskligare
samhälle? Var finns viljan att lyssna till den andres argument och utifrån det försöka
hitta gemensamma svar på frågor? Var finns nyfikenheten? Istället en osannolik
ordkamp om antalet satsade miljarder hit och dit utan närmare ideologisk koppling
– mera en tävlan likt auktionens budgivning.
”Vinnare” är de som redan föraktar demokrati och människors
lika värde, som gärna ser att det nuvarande politiska samtalet, alternativt
käbblet, om en bättre framtid inte leder någonstans, som är beredda att dela
upp oss i ”vi” och ”dom”. Olika agendor för olika grupper.
Stefan, jag vädjar, inför en nyordning i debattklimatet. Börja
lyssna med nyfikenhet på vad de andra har att säga, bejaka deras förslag och
försök inlemma det som är möjligt. Oavsett hur de andra hanterar debatten. Det
parlamentariska läget är ett argument, respekten för andras synpunkter ett
annat. Och respekten för väljarnas och lyssnarnas tålamod att uthärda. Vi har
två öron och en mun…
Våra nysvenskar
- Hösten 2015 anlände många flyktingar till Sverige. De
flydde från länder i krig och instabilitet, från länder där mänskliga
rättigheter och möjligheter att påverka situationen saknas, från länder där
respekten för liv och hälsa inte finns, från länder utan rättsskydd. Många såg
Sverige och Västeuropa som räddningen undan detta förtryck. Och vi med vår
historia av humanism och medmänsklighet öppnade våra famnar, våra kyrkor, hem
och andra lokaler, våra hjärtan, bullpåsar och garderober. Vi tog emot, vi hade
plats, vi gav hopp.
Vad är det som händer? Det som ena dagen var
argument FÖR ett humant mottagande och ”ärendehantering” ändras, byts ut,
justeras, gäller inte längre. Beslut fattas som kraftigt kommer att försämra möjligheterna för
människor på flykt, riskera arbetssituationen för asylsökande, förvärra för
barn som flyr och splittra familjer. Hårdast drabbas barnen. De nya reglerna innebär att upp till två
tredjedelar av barnen, som fått uppehållstillstånd, inte kommer att ha rätt att
återförenas med sina föräldrar och syskon.
Barnets bästa måste vara vägledande vid all tillståndsprövning.
Barns asylskäl ska utredas individuellt och barn ska inte placeras i
utlänningsförvar. Hänsyn måste tas till boendesituationen och barnen ska inte i
onödan ryckas upp från en miljö där de börjat känna sig hemma, fått ett socialt
närverk, börjat ”integreras”.
Stoppad anhöriginvandring och tillfälliga uppehållstillstånd hotar
att förvärra situationen. Permanenta uppehållstillstånd, rätten till
familjeåterförening och rätten till sista länken-återförening måste återinföras
i lagtexten. Permanenta uppehållstillstånd enbart till dem med anställning och
högre krav på egen försörjning riskerar leda till en marknad med falska
anställningar och en situation där arbetstagare tvingas acceptera sämre villkor
i rädsla för att inte bara förlora jobbet utan också utvisas. Detta måste
motverkas.
Slutligen: de regler och lagar som gäller för oss alla ska också
gälla för nysvenskar. Inte minst barnen ska ha de rättigheter – och
skyldigheter – som följer på FN:s konventioner om Mänskliga rättigheter , FN:s Barnkonvention och t ex Lissabondeklarationen 2007 (om allas rätt att inkluderas
och bemötas lika, t ex papperslösas rätt till utbildning och rätt till hälso-
och sjukvård). Vi vill inte ha ett samhälle där olika grupper behandlas olika
och har olika rättigheter. Jämför behandlingen av olika grupper under 1930- och
1940-talet.
Vi vill ha en human
svensk flyktingpolitik. Här finns plats, både fysiskt och i våra hjärtan. Men det ordnar sig inte
självt och det kvittar sannerligen inte hur. Ta tag i det här nu, Stefan!
Utnyttja den öppenhet och generositet som finns och gör något storartat
positivt. Snart kommer vi att se dessa nysvenskars bidrag till
samhällsutveckling – om vi behandlar dem väl.
Med vänlig hälsning
Harald Haggärde
Mors Backe 5
414 67 Göteborg
Medlem i SAP och STS[1]
Sändlista: Statsministern
och Regeringskansliet (2016-10-13)
Regeringen
i övrigt (2016-10-13)
SAP
centralt, regionalt och lokalt (2016-10-15)
Socialdemokrater
för Tro och Solidaritet (STS, 2016-10-15)
Facebook,
Twitter (2016-10-15)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar