söndag 16 oktober 2016

Öppet brev till Statsminister Stefan Löfvén 2016-10-13

Öppet brev till Statsminister Stefan Löfvén                                                         2016-10-13




Hej Stefan Löfvén!

Min fru kommer också från Ångermanland. Ramvik. Kanske betyder det något, kanske inte. Själv är jag från Värmland och där lär man ta relativt lätt också på allvarliga frågor. ”Det ordnar sig. Och ordnar det sig inte, kvittar det”. Bara ordet Ångermanland kan ju leda till nytänkande.

I alla fall måste jag nu skriva till dig om ett par angelägenheter som de senaste dagarna /återigen/ påmint mig om att jag måste göra något. Försöka något.

Den politiska debatten
- Ingen kan väl efter partiledardebatten i TV häromdagen och Riksdagens partiledardebatt igår den 12 oktober utnämna sig, eller koras, till vinnare. Om nu det är intressant.
Var finns visionerna? Var finns idéerna om ett mänskligare samhälle? Var finns viljan att lyssna till den andres argument och utifrån det försöka hitta gemensamma svar på frågor? Var finns nyfikenheten? Istället en osannolik ordkamp om antalet satsade miljarder hit och dit utan närmare ideologisk koppling – mera en tävlan likt auktionens budgivning.
”Vinnare” är de som redan föraktar demokrati och människors lika värde, som gärna ser att det nuvarande politiska samtalet, alternativt käbblet, om en bättre framtid inte leder någonstans, som är beredda att dela upp oss i ”vi” och ”dom”. Olika agendor för olika grupper.

Stefan, jag vädjar, inför en nyordning i debattklimatet. Börja lyssna med nyfikenhet på vad de andra har att säga, bejaka deras förslag och försök inlemma det som är möjligt. Oavsett hur de andra hanterar debatten. Det parlamentariska läget är ett argument, respekten för andras synpunkter ett annat. Och respekten för väljarnas och lyssnarnas tålamod att uthärda. Vi har två öron och en mun…

Våra nysvenskar
- Hösten 2015 anlände många flyktingar till Sverige. De flydde från länder i krig och instabilitet, från länder där mänskliga rättigheter och möjligheter att påverka situationen saknas, från länder där respekten för liv och hälsa inte finns, från länder utan rättsskydd. Många såg Sverige och Västeuropa som räddningen undan detta förtryck. Och vi med vår historia av humanism och medmänsklighet öppnade våra famnar, våra kyrkor, hem och andra lokaler, våra hjärtan, bullpåsar och garderober. Vi tog emot, vi hade plats, vi gav hopp.

Vad är det som händer? Det som ena dagen var argument FÖR ett humant mottagande och ”ärendehantering” ändras, byts ut, justeras, gäller inte längre. Beslut fattas som kraftigt kommer att försämra möjligheterna för människor på flykt, riskera arbetssituationen för asylsökande, förvärra för barn som flyr och splittra familjer. Hårdast drabbas barnen.  De nya reglerna innebär att upp till två tredjedelar av barnen, som fått uppehållstillstånd, inte kommer att ha rätt att återförenas med sina föräldrar och syskon.

Barnets bästa måste vara vägledande vid all tillståndsprövning. Barns asylskäl ska utredas individuellt och barn ska inte placeras i utlänningsförvar. Hänsyn måste tas till boendesituationen och barnen ska inte i onödan ryckas upp från en miljö där de börjat känna sig hemma, fått ett socialt närverk, börjat ”integreras”.
Stoppad anhöriginvandring och tillfälliga uppehållstillstånd hotar att förvärra situationen. Permanenta uppehållstillstånd, rätten till familjeåterförening och rätten till sista länken-återförening måste återinföras i lagtexten. Permanenta uppehållstillstånd enbart till dem med anställning och högre krav på egen försörjning riskerar leda till en marknad med falska anställningar och en situation där arbetstagare tvingas acceptera sämre villkor i rädsla för att inte bara förlora jobbet utan också utvisas. Detta måste motverkas.
Slutligen: de regler och lagar som gäller för oss alla ska också gälla för nysvenskar. Inte minst barnen ska ha de rättigheter – och skyldigheter – som följer på FN:s konventioner om Mänskliga rättigheter , FN:s Barnkonvention och t ex Lissabondeklarationen 2007 (om allas rätt att inkluderas och bemötas lika, t ex papperslösas rätt till utbildning och rätt till hälso- och sjukvård). Vi vill inte ha ett samhälle där olika grupper behandlas olika och har olika rättigheter. Jämför behandlingen av olika grupper under 1930- och 1940-talet.

Vi vill ha en human svensk flyktingpolitik. Här finns plats, både fysiskt och i våra hjärtan. Men det ordnar sig inte självt och det kvittar sannerligen inte hur. Ta tag i det här nu, Stefan! Utnyttja den öppenhet och generositet som finns och gör något storartat positivt. Snart kommer vi att se dessa nysvenskars bidrag till samhällsutveckling – om vi behandlar dem väl. 


Med vänlig hälsning
Harald Haggärde
Mors Backe 5
414 67 Göteborg
Medlem i SAP och STS[1]


Sändlista:     Statsministern och Regeringskansliet (2016-10-13)
                      Regeringen i övrigt (2016-10-13)
                      SAP centralt, regionalt och lokalt (2016-10-15)
                      Socialdemokrater för Tro och Solidaritet (STS, 2016-10-15)
                      Facebook, Twitter (2016-10-15)
                     




[1] Socialdemokrater för Tro och Solidaritet

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar