2019-01-11. -- Fem år

2015-06-17

Onsdag 17 juni 2015 - Islands självständighetsdag

2015-06-17

   Islands självständighetsdag. Börjar vid domkyrkan där presidenten Ölafur Ragnar Grimsson, premiärminister Sigmundur  Gunnlaugsson, diplomatkåren, Sven och jag närvarade vid en gudstjänst. Redan när denna gudstjänst var slut märktes nervositet hos funktionärer och vakter. Vi fick inte lämna kyrkan på ett tag och vi fick gå ut en annan väg. Utanför kyrkan och Alltinget skulle inbjudna samlas för kransnedläggning på Jon Sigurdssons grav, tal och underhållning. Jon Sigurdsson kämpade i mitten och slutet av 1800-talet för fri handel och självständighet från Danmark (17 juni 1944)

Samtidigt pågick alldeles intill en demonstration emot regeringens politik och framför allt dess förslag om begränsad strejkrätt för offentliganställda. Med trummor, utdragna rop, skramlande nycklar och slagord stördes nationaldagsprogrammet effektivt. Förvånande att  tillstånd erhållits att demonstrera så nära intill. Demonstranternas område markerades av en mycket lång stickad halsduk.

Fikadags på "amerikanskt" cafe' följt av promenad i hamnen med målet konsert- och kulturhuset Harpa. Hela dagen avlöste där det ena musikaliska programmet det andra, ett fantastiskt kulturkalas med janitsarorkester från Oslo (janitsarorkester är en blåsorkester, korps, denna med mer än 100 medlemmar), experimentell musik, allsång, tjejtrio, ungdomsorkester med stråkar med flera arrangemang. Bara att zappa mellan lokalerna i detta fina hus och njuta. Island tycks ha oändligt många duktiga musiker. 

Middag på "Reykjavik fiskrestaurant" nere vid hamnen. Mycket gott.

En reflektion. Reykjavik och Island är inte särskilt stora och folkrika. Runt 320 000 på hela Island varav ca 170 000 i huvudstaden (som växer snabbt). Man får känslan av att många känner varandra, möter varandra med leenden och små hälsningar. Gäller också oss turister. Eller kanske just därför... Besökarna syns och hörs på stan, amerikaner, fransmän, svenskar.

Harald